söndag 4 november 2018

Smärtan

Jag hör dig leta efter orden.
Du låter precis som vanligt i rösten för att plötsligt tystna
mitt i en mening. Är det fel på linjen, frågar jag?
Du skrattar lite förläget och sedan säger du något helt annat
som om du inte hittar tillbaka till ämnet.
Jag försöker hjälpa till att leta i ditt minne
om vad det var du ville säga.
Ja just det ja, så hette det ja!
Jag suckar lättad då du hittar orden. Jag vill inte att du ska försvinna.
Försöker hålla dig kvar, ger dig orden tillbaka.
Du tar tacksamt emot dem för att sedan tappa dem igen.
En oro i mellangärdet om att något inte är som det brukar vara.
Dagarna blir kortare och dimman tjocknar.
Stanna kvar.
Lämna mig inte.
Tiden går.


4 kommentarer:

  1. Aj den gjorde ont att läsa. / Kalle Byx

    SvaraRadera
  2. Vad du skriver bra och med inlevelse. Smärtan med att se den man älskar försvinna in i en annan värld ... smärtsamt värre/ kram

    SvaraRadera