tisdag 6 juni 2017

Stugan var inte synlig från vägen

Mossan på taket gav stugan ett inbäddat intryck. En gång bakades det hällbröd i den gamla 
järnspisen som nu hade sett sina bästa dagar. Gubben Arvid gick sin vanliga dagspromenad och mindes hur den gamla vägen hade gått precis utanför bagarstugan. Nu liknade det mera en bred stig som blivit igenväxt av maskrosor, och den spruckna torra leran som bildats av traktorspår dammade då man satte foten på den.  

Om man inte visste om att det funnits en väg här så var det i stort sett omöjligt att upptäcka den. Just därför tyckte Arvid om att gå ner till den gamla stugan då och då. Han kikade in genom de smutsiga fönstren och satte handen mot pannan. Minnen av hans mor dök upp. Hon hade alltid haft en korg med sig och Arvid hade fått följa med många gånger då hon handlade i bagarstugan. Korgen hade fyllts av härligt nybakat bröd och det var svårt att låta bli att norpa en bit på vägen hem. Mor hade inte låtsats om att hon upptäckte att Arvid tjyvade lite av de nygräddade kakorna. Det var liksom en tyst lek emellan dem, och mor hade försökt att se sträng och stram ut då hon upptäckte att det var naggat i kanterna. Hällbröd med varmt smör var det bästa han visste.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar