torsdag 16 mars 2017

Rum

- Om det fanns en tidsmaskin så skulle vi kunna resa genom olika perspektiv och epoker.
Jag har alltid drömt om hur det skulle kunna vara? Vi kan ju röra oss i den andliga dimensionerna i hur många rum som helst, i världar och galaxer som är våra tankar dagligen. Bara en liten glimt skulle räcka långt för mig.  

- Men varför vill du det? Tänk att komma till 1700-talet vilken lukt och stank och för att inte tala om lössen.

- Ja men det där får man ju i så fall stå ut med. Bara en glimt alltså sa jag. Är inte du nyfiken?

Då vi kommit ut från historiska museet hade det börjat mörkna och vinden hade tilltagit. Vi hade pratat länge om att besöka museet och den här gråa dimmiga höstdagen var perfekt. 

- Nja, det räcker för mig att läsa i historieböckerna så har man fått sitt lystmäte stillat. 

- Jag kan inte föreställa mig något mera spännande. Tänk om du egentligen inte går här bredvid mig just nu utan du är bara tillfälligt här för att du snart ska resa i tidsmaskinen tillbaka till din egen tid? Har du inte ens fantiserat om det någon gång?

- Nej faktiskt inte. 

Jag hade grunnat mycket på min rumskompis på studenthemmet. Jag lärde känna henne i det  gemensamma kök  vi delade då jag letade min osthyvel en vårdag för ett år sedan. Hon hade axellångt mellanblont hår, runda glasögon och ett tänkande uttryck i ansiktet. Hon var alltid vänlig men skrattade sällan. Då hon ibland log syntes en finurlig smilgrop i ena kinden. Hon sparade på orden och pratade inte i onödan, men då hon gjorde sin stämma hörd fångade hon lyssnarens uppmärksamhet på ett sätt som var svårt att sätta fingret på. Hon bara gjorde det utan tillgjorda tricks. Jag beundrade den sidan hos henne.

Då vi fortsatte in i parken ville hon sätta sig på en av träbänkarna. Sedan sa hon: 

- Jag tror inte tid finns. Jag tror vi bara har hittat på det för att vi inte står ut med att vi ska dö en dag. Visst, vi blir gamla rent kroppsligt och så, men tycker du att du har blivit äldre inombords bara för att du firar födelsedag en gång om året? 

- Kanske inte... har inte tänkt riktigt på det men på vissa sätt känns det som om jag blivit äldre men i bland inte.

- Hur menar du med "ibland inte?"

- Då jag känner mig osäker och rädd t ex då känns det precis som om jag var barn. Där har jag inte förändrats ett dugg. Lite konstigt tycker jag. Man borde väl bli morskare med åldern eller?

- Ja just det! sa hon sken upp i ett leende. Det är det jag menar. Man är liksom den man är fast man blir äldre. Smilgropen blev djupare.

Vi satt tysta en stund och jag minns tydligt hennes gråblå ögon bakom de runda glasögonen. Det kändes som om hon memorerade platsen vi befann oss på, just här och nu.

Då vi fortsatte framåt mot studenthemmet och passerade ekarna, dammarna och gässen hade vinden börjat friska i ordentligt. Löven blåste omkring oss och då jag vänder mig åt sidan för att säga henne något hör hon inte vad jag säger. Den natten satt vi uppe och pratade länge om vår existens och om tid och rum och många kannor te gick åt.
Flera år har gått sedan dess och vi skildes åt som studenter brukar göra. 

En dag då jag besökte biblioteket och bläddrade i en bok som handlade om trädgårdsodlingar från 1600-talet till nutid fick jag syn på en bild av en kvinna med en djup smilgrop. Mina sinnen skärptes. Bilden var från år 1829 och tagen i en engelsk trädgård. Kvinnan ser allvarlig ut och blicken är fast. Hon bär runda glasögon och en hatt med vitt brätte. Under bilden står: "Frida Thomson i sin trädgård, hon påstod  att tiden inte fanns och inspirerades av likasinnade med samma livsåskådning. Hennes trädgård lever ännu idag och finns att beskåda för den som så önskar".




10 kommentarer:

  1. Oj vad spännande! Var rumskompisen bara på besök i vår tid? Fin beskrivning av henne, om det var Frida :-).

    Jag skulle kunna tänka mig att besöka andra tidsepoker, men bara en liten stund isf. Känns inte som det var bättre förr precis, men att känna atmosfären och höra hur de pratade, det vore otroligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ethel! Ja det kan man nog tänka sig att hon var på besök. Jag skulle också vilja glutta lite på tidsgardinen och bara kika lite då och då :) Mitt hopp står till vetenskapsmännen/kvinnorna att skapa en tidsmaskin snart!

      Radera
  2. Fin tolkning av ämnet. Fint skrivet med.

    SvaraRadera
  3. Underbar filosofisk text med en fantasyknorr på slutet! Bra!

    SvaraRadera
  4. Vilket spännande slut. Det öppnar upp för mer.

    SvaraRadera
  5. Så fantastiskt berättat! Från en härligt flummig diskussion med fina miljöer till ett riktigt mysterium!

    SvaraRadera