lördag 4 mars 2017

Gamlingen

Manen var luggsliten och hovskäggen grå.
Dess tunga huvud rymde stora minnen, men ändå.
Ibland tidens jäkt och maskiner fanns ingen plats för en trogen vän.
En sista klapp på halsen av sin ägare som med blanka ögon ledde den ut.
Tack för mig, sa de bruna stora ögonen, nu går jag mot gröna hagar och förgätmigej.
Jag är trött nu och behöver vila mig.

8 kommentarer:

  1. Sorgligt. Ser hästen framför mig, så fin.

    SvaraRadera
  2. Så himla fint skrivet! ... "mot gröna hagar och förgätmigej" ... vad du kan!!!

    SvaraRadera
  3. Svar
    1. Tack! Jag tyckte mycket om din text om Sinnena men jag kunde inte hitta hur jag skulle kommentera den. Väldigt fint iaf!

      Radera