tisdag 24 januari 2017

Spöken

Timmen är sen där du står med kalla fötter mot trägolv.
Kanske är du inte ensam fastän natten är mättad av tystnad?
I fönstret syns månens bleka ljus mot snöns kalla glitter då en skugga
drar förbi i din ögonvrå. Kanske var det bara inbillning? Men ändå...

Du minns dina kära som fanns här på jorden en gång och ditt hjärta fylls
av vemod. Var finns alla du hållit av? Du kanske känner ett vinddrag mot din panna, eller lyssnar till en sjungande koltrast en tidig vårmorgon.
Du stannar upp en stund och förnimmer en närvaro du inte kan förklara.
Vågar du låta allt bli stilla ibland bara för ett ögonblick, kanske du upplever
ett litet spöke som bara vill säga "hej på dig".







5 kommentarer:

  1. Vilket rart litet spöke. Stämningsfull och vemodig text.

    SvaraRadera
  2. Vackert! Och jag undrar med dig, vart dog de vägen och vågar kanske också stanna upp och förnimma!
    Mitt svar på din kommentar hos mig blev konstig, bara ett ord fast jag skrev mycket längre (och trevligare) och jag kunde inte ändra det. Bara så du vet :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Det är lugnt :) "Stanna här"

      Radera
  3. Ja ett sött spöke ;-).
    Mycket vemod finns i tankarna på nära som har dött.

    SvaraRadera