fredag 9 september 2016

Tankspridd



Härligt!
För en gångs skull har Frida sovit utan att nattsömnen blivit störd. Hon vet att det är teet hon dricker på kvällarna som är orsaken till att hon vaknar men intalar sig att te är nyttigt och då fick man stå ut med att gå upp och kissa mitt i natten. Hon sticker fötterna i de skrikiga amerikanska rosa tofflorna med silverbroderier och en stor grön ros på ovansidan. Frida har alltid tyckt de är fula men hon hade inte hjärta att säga nej då hon fått dem av en amerikansk god vän som påstår att alla filmstjärnor bär sådana. De uppfyller i alla fall sitt syfte då hon ofta lider av kalla fötter.

Under tiden kaffet puttrar i kaffebryggaren klär hon på sig, sminkar sig och dukar fram frukost. Hon brer en macka med räkost och öppnar morgontidningen. Sportsidorna ägnar sig hon aldrig åt utan bläddrar raskt vidare till kultursidorna och vädret. Som av en ingivelse dröjer blicken sig kvar vid familjesidorna denna morgon och ögonen skummar över alla födelsedagsbarn som grattas av sina kära. Där är också en halv sida med nyblivna brudpar som tackar för en oförglömlig dag. Hon ska just till att vända blad då hennes blick fastnar på ett av brudparen. Hon tycker sig känna igen någon.Hon tittar närmare och får en dov känsla i magen. Hon blinkar och tittar igen. Ja det är han! Omedvetet lägger hon handen mot halsen och studerar fotot. Namnet står där och nu kan hon inte missta sig. Hon blir sittande med kaffet orört. Den lätta känslan hon hade då hon vaknade känns avlägsen. De hade varit gifta i 18 år. Hon kunde fortfarande minnas hur förunderligt det varit att träffa någon som ville dela livet med henne. De fick aldrig några barn. De hade försökt men det ville inte bli så. Hon hade accepterat det då hon kände sig rik och älskad ändå. Hon mindes hans varma ögon som såg på henne efter att de hade älskat. En dag hade han sagt att han ville gå. Hon lät honom gå fast hjärtat värkte av ensamhet. Bruden på tidniningsfotot är vacker.

Hon rycker till av kaffebryggaren som stängs av med ett knäppande ljud. Förbaskat också!
Hon är sen. Med en snabb blick över köket försäkrar hon sig om att alla elektriska apparater är avslagna. Hon sliter åt sig handväskan och jackan och låser dörren till lägenheten. Väl ute på gatan småspringer hon till tunnelbanan. Det duggar lite men hon har inget paraply.

Då hon slutligen kommer fram till advokatfirman minns hon att det är styrelsemöte idag. Golvet i entrén är väl polerat och det är fräscha blommor på receptions disken. Hon skyndar till sitt kontor som hon delar med Inga och hänger av sig jackan på kroken. Då hon sätter sig med en liten suck vid skrivbordet syns Inga i dörröppningen.

- Stressig morgon? frågar Inga.

- Ja, jag fick lite bråttom...men nu är jag här i alla fall, säger Frida. 

- De kommer visst runt och hälsar på alla, fortsätter Inga.

Snart hörs röster som blandas med klackar mot hårda golv och strax står de i Fridas och Ingas rum för att hälsa. Frida reser sig och det var just då hon skymtar en grön ros någonstans i hennes synfält som hon inte kan placera. Denna underliga känsla av overklighet dröjer sig kvar då hon går runt och hälsar. Då hon vänder sig om för att gå tillbaka till skrivbordet ser hon dem - de gröna präktiga rosorna som tronar på hennes fötter! 










3 kommentarer:

  1. Fniss! Bra skrivet och tack för en trevlig morgonnovell, eftersom jag inte hann läsa igår.

    SvaraRadera
  2. Bra! Nu kom jag på att jag hade kaffet på ;)

    SvaraRadera