onsdag 14 september 2016

Förtjust

Hon kände sig blyg inför ögonläkaren varje gång. Han såg snäll ut då han talade till henne med mjuk röst. Han berättade för henne om hur operationen skulle gå till och att hon skulle ligga på sjukhus i tre dagar och att det skulle finnas snälla sköterskor som skulle ta hand om henne. Mamma och pappa fick inte följa med och det skulle säkert gå bra eftersom hon var en stor flicka. Hon tittade under lugg på hans mun som log mot henne. Hon längtade varje gång till besöken på sjukhuset. Han talade till henne som om han brydde sig om vad hon tänkte. Hon tyckte om honom.

Den stora dagen kom då hon skulle sova över borta alldeles själv. Pappa skjutsade henne till Östersunds lasarett och då han köpte en karamellpåse förstod hon att det var något stort som skulle hända. Pappa parkerade bilen och bar hennes väska och med hennes lilla hand i sin gick de mot sjukhusentrén. En sköterska tog emot dem. Pappas hand kändes trygg och varm och han sa att allting kommer att gå bra och att han kommer och hämtar henne om tre dagar. Hon visste inte hur länge tre dagar känns. Men då man är fem år är man stor och hon skulle ju få träffa den snälla doktorn som skulle hjälpa henne att se bättre.
Sköterskans hand kändes sval och det pirrade lite i magen då hon följde med till rummet där hon skulle bo. 


6 kommentarer: