söndag 25 september 2016

Ensam Jul




https://www.flickr.com/photos/perspektivetmuseum/24686223965/in/photostream/


Jag ska inte säga att det är ensamt att fira jul helt själv. Men det känns annorlunda kan man säga. Jag har i alla fall klätt mig i finkostymen och ska precis gå till julottan. Byxorna är lite för korta i längden men de får duga. Jag blev ensam förra året då min äkta maka gick bort. Hon var ett rejält fruntimmer kan  man säga som kunde det mesta som en kvinna bör kunna i ett hem.  Vi var rätt förtjusta i varandra då jag tänker efter på saken. Det var inte alltid jag sa det till henne och inte hon till mig heller, men vi tyckte inte att ord var så viktiga. Det känns ju om man är glad i varandra ändå på något sätt. Prästen får sköta de där sakerna som har ordets gåva. Vi lovade varandra att följas åt då vi gifte oss och det behövs väl inte tjatas om det stup i ett.

I alla fall så känns det en dag som denna lite allvarsamt och tyst ändå då det är självaste juldagsmorgon. Hustru min brukade tycka om den här högtiden och bakade och fejade långt in till dagen för julafton. Då luktade hela huset av såpa och julskinka. Kossorna fick extra halm att sova på och hästarna fick mumsa på äpplen och morötter. Jag har inte frångått denna syssla heller i år. Men nog känns det lite annorlunda som sagt. Skinkan och dopp i grytan var väl det som jag tyckte att jag fick till bäst i år. Det smakade ungefär som det brukade då Märta lagade till det, fast kanske en aningen för salt. Nåväl jag sköljde ner det med en extra snaps så redde det sig till slut.


Nä men här sitter jag och grunnar på saker och ting,  nu är det nog dags att knyta på sig skorna och traska iväg till kyrkan. Jag är ganska rask fortfarande som tur är och det skulle visst bli kyrkkaffe efteråt sa gubben Persson. Det ser fint ut där uppe vid kyrkan med hästslädar och ljus marschaller som hälsar en välkommen till Guds hus. Ja det är tur att han däruppe finns ändå. Hur skulle jag reda mig annars? Jag tror jag låter granen vara tänd så det inte ser så mörkt ut då jag kommer tillbaka.



6 kommentarer:

  1. Fin läsning och jag blir lite vemodig. Tiderna förändras.

    SvaraRadera
  2. Vemodigt och fint. Gillar de gamla uttrycken som man inte hör så ofta numera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ibland tycker jag det verkar som om man förr i tiden levde sitt liv inifrån på något sätt, och jag kan också känna vemod som om vi har tappat bort något viktigt i vår moderna tid.

      Radera
  3. Härlig läsning! Stämning med maten som människor och djur får äta, och den extra snapsen, kan vara bra när man känner sig lite ensam kanske.
    (hade missat denna text tidigare)
    Från Stanna här om det inte syns

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så väldigt mycket :) Inte lätt att vara ensam särkilt såna här tider...

      Radera