onsdag 21 september 2016

Behaglig

Ordet känns mjukt att uttala på svenska på något sätt. Jag tycker om att säga det i sådana sammanhang där man känner sig tillfreds med tillvaron. Förställer mig ett rum med ljusa färger som grått, olivgrön, nedtonat gula toner, blått, bech, ljust rosa eller kanske lite lila som en omslutande omfamning. Värmen är behaglig säger man om varmare länder efter ett svalkande regn. Efter en springtur eller ett yogapass känns musklerna avspända och lätta. Man känner t ex ett behagligt lugn och andningen går av sig självt. 

Ordet kan kanske också få en negativ upplevelse om man använder det om någon som vill vara till lags, eller behaga. Vad menar man då man säger att någon ger ett behagligt intryck? Är personen bara trevlig och finns det tendens till att personen blir ignorerad av sin omgivning då? Kanske tror vi att personen i fråga är så nöjd med sig själv att den inte behöver ta någon plats? I själva verket kanske detta är en känslig natur som bidar sin tid i ett sällskap av individer som inget annat önskar än att bli bekräftade och sedda. Detta funderar jag över denna morgon över frukostbordet. Jag tar ordet "behaglig" i min mun och sväljer det med juicen.

4 kommentarer:

  1. Fint skrivet! Kul att du problematicerar kring ordet också. Det gjorde jag med fast ur ett annat perspektiv och i en annan form.

    SvaraRadera
  2. Två helt olika betydelser, fint skrivet! Och kul, för jag skrev också om den andra betydelsen och är glad för att du kan se att en behaglig människa kanske kan vara ganska ensam ibland. <3

    SvaraRadera
  3. Jag upplever ordet som enbart positivt :)
    En behaglig person är nog bara "trevlig# (okomplicerad) att vara med och det kan ju vara skönt som omväxling ;)

    SvaraRadera