torsdag 8 september 2016

Pärlemor



Den betar av gräset långt borta i en enslig del av världen. Bortglömd? Kanske saknad?
Den vita pälsen skimrar ännu av morgondaggen. Om ett mänskligt öga kunde upptäcka en enhörning vad skulle hon då tro? Ett ensamt sagodjur med ett horn i pannan som betar av gräset i en annan del av världen? Ibland får du ta plats i människornas värld, i våra sagor. Du ska veta att vi ser fram emot dina besök varje gång.

Ta mig med på din rygg idag, du kan bestämma vart du vill gå. Jag blundar och känner dina rörelser och värme runt mina ben. Du vackra, kloka och starka, skinande av pärlemor.


enhörning, enslig

6 kommentarer:

  1. När jag läser känner jag hur starkt det inre livet är, kan bära oss. Som en enhörning.
    stannahar.bloggplatsen.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja det vore outhärdligt utan det.

      Radera
  2. "Dikt o verklighet" - livsviktigt att båda finns!

    SvaraRadera