tisdag 12 januari 2021

Storm i sikte

Vinden hade börjat ta i och snön yrde från olika håll. På ladugårdstaket packades
snön lager på lager och dagen övergick till skymning. Sporadiska vindpustar slog emot honom
då han stängde till dörren till fejset. Kornas trampade och idisslande röjde en oro denna kväll
och han anade att snart skulle stormen vara över dem. Han var mera förberedd denna gång. Förra gången hade han varit utan ström i en hel vecka. Vedbodens dörr hade då frusit fast och då han tills slut kommit åt veden hade taket rasat in av all snön. Det var med nöd och näppe han hunnit undan för att undvika att få taket i huvudet. Lunginflammationen hade varit envis och tröttheten utmattande. Han hade frusit sig igenom dessa dagar då veden blivit blöt och varit svår att få fyr på. Det hade tagit flera veckor innan han fått tillbaka krafterna. 

Han ökade på stegen och småsprang till det varma huset. I farstun tog han av sig graninge kängorna och borstade av sig snön. Han fortsatte sedan till köket och tittade ut genom fönstret. Nu drog snön över landskapet och sjön i en allt vildare rörelse. Han tog fram en flaska med whisky och hällde upp i ett glas. En vedhög låg prydligt travad vid den öppna spisen.
Han sjönk ner i den nedslitna fåtöljen och begrundade ett stort hål på den ena raggsockan.
"Nu kan du komma bäst du vill, storm ande" sa han till sig själv.




måndag 11 januari 2021

Närmanden

Du ser på ditt ansikte i vattenytans spegel.
En lätt krusning förändrar din illusion om dig själv på ett ögonblick. 
Vem ser du där i morgondisets slöjor som gåtfullt omsluter dig?
Är det möjligtvis mig du tänker på?
Ditt universum verkar vara mycket större än mitt.
Ett hörn av din värld skulle räcka för mig.
Jag ska försöka att inte prata så mycket. 
Men jag lovar inget.

söndag 10 januari 2021

Rykte eller sanning?


Hon ropar till en vän på stan som tveksamt stannar upp.

- Hallå! Jag är mer än två meter ifrån dig... Mira vinkar glatt.

- Jag vågar inte, man vet aldrig. Det skrivs i media att flera virus är i farten.

- Men vi håller ju avstånd säger Mira och ler osäkert.

- Det sägs att man inte vet hur det smittar och jag tänker inte bli sjuk! Ledsen Mira, men
  vi får prata då detta är över.

Mira såg sin vän försvinna mot torget och hon blev ståendes ensam kvar i snömodden.
Hon hann inte ens berätta att hon redan varit sjuk och hade antikroppar. I alla fall hade 
testet visat det.


 


tisdag 1 september 2020

Vinna eller försvinna?

Han tittar ut över de tomma skrivborden och stolarna i kontorslandskapet.
Han är ensam kvar. Förhandlingarna är avslutade med facket i en långdragen process
i den största pandemin i nutid. Själv fick han besked igår att han tillhörde dem med hög kompetens och specialkunskaper och att de ville behålla honom. Han går ut i köket och tar fram kaffefiltret. Han hejdar sig då han måttar kaffeskoporna, tänker att det bara behövs bryggas för en person. Motstånd är till för att övervinnas men han undrar trots allt om han drog vinstlotten eller nitlotten? 

söndag 30 augusti 2020

Hosta

Slemhosta, torrhosta, rethosta, kikhosta, ansträngningshosta
rökhosta, skrällhosta, långvarig hosta, kronisk hosta, envis hosta..
Jag har klarat mig från dessa hostor i år
men högfärdshostan består.



lördag 29 augusti 2020

Styra



- Lägg protokollet på mitt skrivbord innan du går! Förresten... ringde du och
  bokade in bordet till styrelsemötet? 

Evelyn tittade upp från datorn och nickade matt.

- Jo..men .. det blev ju ett annat datum?.. har inte hunnit men ska genast göra det då jag    avslutat protokollet.

- Bra! Nu kilar jag iväg till golfen. Ha en bra kväll! Ses på måndag! Glöm inte larma! 

Evelyn hörde sin chefs steg tona bort och dörren som stängdes. Äntligen! Hon pustade ut tyst för sig själv. Hon hade varit anställd i bara två månader på advokatbyrån och redan drömde hon om att sluta. Hon hade glömt att larma kontoret två gånger för att hon varit så trött och ville gå hem. Nästan alla fredagar hade hon jobbat över, tänkte hon förargat. Egentligen hade hon varit tveksam då hon tackade ja till jobbet. Men alltid är det förnuftet och tanken på försörjning som styr. Hennes naglar smattrade mot tangenterna och snart var alla paragraferna nedskrivna och hon tryckte på "skriv ut".

Under tiden som skrivaren matade ut papper, tänkte hon på att hon snart får komma hem och hälla upp ett glas vin. Sedan skulle hon sätta sig vid staffliet och fortsätta måla. Lite kornblått i bakgrunden skulle få motivet att djupna, resonerade hon med sig själv. Hon hade alltid motiv och färger i huvudet och ibland kändes det som om hon levde någon annanstans. Hon hade tänkt anmäla sig till vårutställningen och måste hinna klart den här serien hon arbetade på. Hon log lite för sig själv då hon tänkte på det. Inspirationen och motiven var hämtade ur Afrikas natur och det gällde att blanda färgerna i den exakta nyansen. Hon tyckte ibland att hon hade fångat det. Hon upplevde ofta dofterna, människorna och det enklare livet i sitt inre. Hon visste att åren hon bott där hade berört henne för alltid. 

Skrivaren hade tystnat. Hon rafsade ihop alla papper, häftade ihop dem och lade det färdiga protokollet på chefens skrivbord. Hon stängde datorn, tog sin kappa och gick  med ivriga steg ut på gatan.

Hon målade hela kvällen som i en feber av färger och nyanser. Det var som om en ny kraft hade tagit över penseln och att hon bara följde med. Sådana här stunder var hon alltid tillfreds med allting. Det lättade i hennes bröst och färgerna föll på plats. Trött men nöjd strök hon en hårslinga bakom örat. En strimma av färg fastnade på tinningen. Hon betraktade sitt verk. Ett träd på en savann, och i bakgrunden anande man nattdjurens ögon, spejande med konturlösa kroppar. Hon torkade av penslarna och ställde dem i den terpentin luktande burken. Hennes kropp värkte av trötthet, och då hon släckte lampan kom hon på att hon inte hade larmat kontoret den här gången heller!? Jag ska vara där först på måndag morgon så ingen kommer att märka något, tänkte hon. Med en suck lade hon huvudet tillrätta på kudden. Inom några minuter hördes hennes djupa andetag i natten.






fredag 28 augusti 2020

Vilande grönska

 

Så stänger vi dörren till sommaren och packar bilen. 
Jag vänder mig om en sista gång och ser kvällssolen sänka sig
tyst och ömt över huset. Den röda stugans färg bleknar här i bakrutans fönster
och det knastrar under bilhjulen.

Våra ögon möts bara för en kort stund i backspegeln, och jag känner ditt vemod.
Dessa veckor av äventyr och skratt har lagt sig som pärlor i mina hjärnveck.
Jag vill minnas det precis så här min vän. Mitt hjärta, min längtan. Bli kvar hos mig!


lördag 30 maj 2020

Avskuren


Först igår gick det upp för mig. 
Att din tid verkar vara dyrbarare än min egen. 
Tänk att det tog mig så lång tid att fatta det.
Jag tror jag äntligen börjar förstå hur lite jag betyder för dig.





torsdag 14 maj 2020

Fatta galoppen

Kylig luft fyllde hästens näsborrar där den strövade på heden.
Det var Oktober och löven lyste i starka färger över skog och stigar.
Det stora hästhuvudet lystrade efter något bakom bergskammarna och
öronen klippte fram och tillbaka. Den smäckra halsen spändes
i en båge och nu lyfte den huvudet högre med båda öronen spetsade framåt.
En människoröst som ropade. Ängsligt trampade den med hovarna
i en ring och gjorde sig beredd. I en rörelse av kraft och beslutsamhet 
fyllde hästen bröstkorgen med luft och så satte den av i full galopp till den
motsatta änden av heden, bort från rösten som ville locka den till sig.
Det är få som fattar galoppen, tänkte hästen. 

tisdag 5 maj 2020

Tappa

Då badet var upptappat, tappade jag bort mig helt
och duschade istället.